Angus & Julia Stone
I spilled the ink across the page trying to spell your name
So I fold it up and I flick it out
Paper Aeroplane
It won't fly the seven seas to you
'Cause It didn't leave my room
But it awaits the hands of someone else
The garbage man
Midsommarfestivalen
FREE
Även om jag nu är lång-ledig känner jag mig inte det mista avslappnad. Uppe i varv och kan inte förstå att jag inte har något planera, en lugn vecka var nog ett halvår sedan jag hade sist. Får mig att fundera på vilket jävla samhälle vi lever i, uppbyggt för att man ska gå in i väggen.
Ska dock försöka ta det lugnt. Imorgon bär det av mot Sveriges stolthet, IKEA.
Sleep tight.
Ska dock försöka ta det lugnt. Imorgon bär det av mot Sveriges stolthet, IKEA.
Sleep tight.
confused
andy & debb
j
tfs
tfs
carpe diem
Det enda jag gör nu för tiden är plugga. Ofta poppar det upp tankar om hur onödigt det är och vad det egentligen kommer att spela för roll om 30 år. Sen påminner jag mig själv om att leva i nuet. Fokusera. Börja plugga. Hejdå.
senasommarkvällar
ph: minns ej
stopitdontbestupid
Fan att du inte kan förstå hur fin du är.
namethepetandletitgo
Referat, prov, sammanställning, prov, läsa, prov, prov. Jag orkar inte.
madonna
Såhär vill jag åldras.. kläderna kan jag ta redan idag!
SleepTight
tankar
Jag vet inte om det kommer med åldern, men jag har börjat tänka mer. Analysera varenda liten detalj som sägs, syns, antyds. Bra eller dåligt? Ärligt talat vet jag inte. Återigen känner jag mig egoistisk. Tror att alla bryr sig så jävla mycket om varenda liten detalj jag gör, varje snedsteg, allt jag säger. Försöker se det ur ett annat perspektiv, hur mycket bryr jag mig om vad andra gör för fel, har på sig, pratar om? Svaret är inte särskilt mycket.
Lever som i en film där jag är huvudrollen medans alla andra är statister. Alltid dessa helvetesdjupa tankarna som etsar sig fast och gör att jag inte kan sova. Är det detta som är tonåren? Tror att jag är ensam om att känna/tänka allt när det i själva verket bara handlar om dålig komunikation. Borde bli öppnare, mycket öppnare. Prata om djupa tankar och ytliga inbillningar. Slippa känna sig ensam. Varför är det så svårt att öppna sig? Låta någon annan komma nära inpå, låta någon veta allt. Inte ens de som står mig närmast, de jag känt hela mitt liv vet sanningen. Ingen vet. Bara jag. Rädslan för att verka svag.
Lever som i en film där jag är huvudrollen medans alla andra är statister. Alltid dessa helvetesdjupa tankarna som etsar sig fast och gör att jag inte kan sova. Är det detta som är tonåren? Tror att jag är ensam om att känna/tänka allt när det i själva verket bara handlar om dålig komunikation. Borde bli öppnare, mycket öppnare. Prata om djupa tankar och ytliga inbillningar. Slippa känna sig ensam. Varför är det så svårt att öppna sig? Låta någon annan komma nära inpå, låta någon veta allt. Inte ens de som står mig närmast, de jag känt hela mitt liv vet sanningen. Ingen vet. Bara jag. Rädslan för att verka svag.
