tankar
Jag vet inte om det kommer med åldern, men jag har börjat tänka mer. Analysera varenda liten detalj som sägs, syns, antyds. Bra eller dåligt? Ärligt talat vet jag inte. Återigen känner jag mig egoistisk. Tror att alla bryr sig så jävla mycket om varenda liten detalj jag gör, varje snedsteg, allt jag säger. Försöker se det ur ett annat perspektiv, hur mycket bryr jag mig om vad andra gör för fel, har på sig, pratar om? Svaret är inte särskilt mycket.
Lever som i en film där jag är huvudrollen medans alla andra är statister. Alltid dessa helvetesdjupa tankarna som etsar sig fast och gör att jag inte kan sova. Är det detta som är tonåren? Tror att jag är ensam om att känna/tänka allt när det i själva verket bara handlar om dålig komunikation. Borde bli öppnare, mycket öppnare. Prata om djupa tankar och ytliga inbillningar. Slippa känna sig ensam. Varför är det så svårt att öppna sig? Låta någon annan komma nära inpå, låta någon veta allt. Inte ens de som står mig närmast, de jag känt hela mitt liv vet sanningen. Ingen vet. Bara jag. Rädslan för att verka svag.
Lever som i en film där jag är huvudrollen medans alla andra är statister. Alltid dessa helvetesdjupa tankarna som etsar sig fast och gör att jag inte kan sova. Är det detta som är tonåren? Tror att jag är ensam om att känna/tänka allt när det i själva verket bara handlar om dålig komunikation. Borde bli öppnare, mycket öppnare. Prata om djupa tankar och ytliga inbillningar. Slippa känna sig ensam. Varför är det så svårt att öppna sig? Låta någon annan komma nära inpå, låta någon veta allt. Inte ens de som står mig närmast, de jag känt hela mitt liv vet sanningen. Ingen vet. Bara jag. Rädslan för att verka svag.
Kommentarer
Trackback
