how could i know

igår var jag på artonårsfest - ingen succé precis, som vanligt tog vi temat seriöst och klädde ut oss ordentligt. det gjorde ingen annan. musiken dog. samma vanliga jävla människor. trist. så istället blev det deeptalk x3. men det var givande. tur att man har sina tjejer. fan vad jag älskar oss. vi kan alltid ha kul. en som var villig att byta sin bror för att se ut som mig. tack antar jag? en jävligt snygg tjej också. jag önskar att jag kunde vara en annan, bara för en dag. se allt utifrån. jag har svårt att ta emot komplimanger. jag ser mig alltid som fulast i gänget. även om jag allt oftare får höra motsatsen kan jag inte tro på det. de säger väl det för att det är snälla, eller? jag hatar detta. jag bryr mig egentligen inte om hur andra ser på mig. jag har svårt att låtsas vara någon annan. anpassar mig sällan för andra. men jag önskar mig självinsikt i julklapp. jag vill känna mig bra, vara nöjd med mig själv. för att vara bra och att känna sig bra är två helt skilda saker. bara så ni vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0